Direktlänk till inlägg 7 september 2008
Mina tankar går så trögt i fuktig luft, så är det bara.
De kommer liksom inte igenom den sega luftmassan, tvingas tillbaka och tillbaka igen.
Så en dimmig söndag som denna, med höst i luften medan kvicksilvret klamrar sig fast vid sommarresterna, går jag fram och tillbaka med bara fötter som klistrar fast på ekparketten.
Precis som mina tankar i huvudet!
Försökte ta en påromenad för att se om det skulle lätta...men allt vemod som höstens färger och dimma bär med sig känns inte så kul.
Beklagar mig för vännen i telefonen som svarar: "Men du som alltid är så glad"
Ja visst ja- oj...det kändes som ett epitet klistrades på mig som jag inte alls känne rmig hemma med idag.
Idag är jag VEMODIG!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|